Skånes Spelmansförbunds historia

Skånes Spelmansförbund - En återblick

av Wille Sjökvist

Prolog

Som nybliven ordförande i Skånedistriktet, fylld av ungdomliga ambitioner och ivrig att få uträtta något aktuellt, ansåg jag, att spelmansfrågan borde komma högt upp på dagordningen. Spelmännen hade under många år fångat mitt intresse. Dels var de "ett" med folkdansarna och dels var de en grupp, som borde hävda och bibehålla sin egenart. Många av Svenska Ungdomsringens distrikt hade spelmansförbund eller spelmanslag och vi i Skåne låg liksom på efterkälken. Ett spelmansförbund i nära anslutning till distriktet var ett mål att sträva efter.

Att spelmansfrågan fick denna angelägenhetsgrad, har sin förklaring. Distriktets övriga verksamhetsfält var väl tillrättalagda. På fältet arbetade dugliga folkdanslag med djupt engagerade, initiativrika och framåtsträvande ungdomar. Ett glädjande samarbete rådde mellan distriktsstyrelsen och de olika lagen. Vi samlades till olika kurser och träffar på folkhögskolor och annorstädes. Nackarpsdalen sedermera Svaneholms slott, där våra pingstfester var förlagda, blev årets höjdpunkt. De olika lagen hade sina uppvisningar och förutom folkdans och folkmusik medverkade förnämliga föredragshållare. Alltså var denna del av var verksamhet välbeställd.

De olika lagen hade var sina spelmän. De flesta av dem självlärda men kunniga och musikaliskt begåvade. Dessa borde samlas till en enhet, där deras gemensamma kunskaper kunde befrämjas. De skulle sammansvetsas till en organisation med ett gemensamt intresse, att tillvarataga den skånska folkmusiken.

Vi hade således förutsättningar, men vi saknade pengar, som på den tiden alltid var ett brännande problem inom ideella rörelser.

1934

Men frågan blev ingalunda bortglömd. Det var bara att avvakta ett lämpligt tillfälle, och det kom! - En notis i Hembygden, så lydande: "Studentföreningen Folkdansens Vänner i Lund, vars stiftare och ledare är fil. kand. Finn Svenonius, har beslutat att slå ett stort slag för folkdanser och bygdemusik i den sydsvenska provinsen. Till detta ändamål anordnar föreningen en spelmans- och folkdansstämma på Akademiska Föreningens stora sal söndagen den 6 maj (1934), vartill bygdespelmän och folkdansare inbjudes från hela Skåne. Spelmanstävlan, vartill en mängd pris har uppställts, bedömes av en nämnd, bestående av musikd. Axel Boberg, red. Olof Andersson, dr. Sten Broman, domkyrkokapellmäst. Josef Hedar och lektor Otto Gerts. Ordf. i festkommittén är föreningens inspektör doc. C. W. von Sydow".

Distriktsstyrelsen var informerad och gav folkdans- och spelmansstämman sitt helhjärtade stöd. Vid sammanträdet med stämmobestyrelsen framhöll distriktsstyrelsen, att det vore lämpligt försöka bilda ett skånskt spelmansförbund i samband med stämman. Alla förutsättningar fanns. Det ekonomiska underlaget var tryggat, några hundra folkdansare och ett 50-tal spelmän hade anmält sig. Personer med kunskap och erfarenhet av folkmusik ingick i juryn och dessa torde vi kunna få intresserade för våra planer. Finn Svenonius visade sig förstående och lovade sin medverkan.

Det blev en lysande majfest i hembygdens tecken med folkdans och folkmusik som huvudsakliga programpunkter. Akademiska Föreningens stora sal var fullsatt till bristningsgränsen med akademistaten väl representerad. Intresset hos åskådare och deltagare var synnerligen påfallande - och nu skulle vi lyckas med vårt spelmansförbund.

Men det var "spelmanstävling". Olika priser, tenntallrikar, silverbucklor o. dyl. utdelades som första, andra och tredje pris och någon blev utan. Resultatet av "tävlingen" hade vi inte räknat med, för det blev ett stort och blandat missnöje med juryns bedömning. Då vi efter festen kallade till sammanträde med spelmännen, var stämningen ganska kallsinnig. Emellertid blev en interimsstyrelse tillsatt och bestod av: Musikd. Axel Boberg, dr. Sten Broman, amanuens Gunnar Hobroh, Edvin Lindberg, Sven Svensson och Wilhelm Sjöqvist.

1935

Året därpå sammankallades spelmännen till sammanträde i februari månad på Hembygdsgillets lokal i Malmö och 39 st spelmän hade infunnit sig. Sammanträdet öppnades av distriktsordf. Wilhelm Sjöqvist, som redogjorde för syftet med det tilltänkta spelmansförbundet. Följande interimsstyrelse tillsattes: Bror Trygg, Hälsingborg, Nils Svensson, Höganäs, Gunnar Nilsson, Staffanstorp, Edvin Lindberg och Carl-Eric Berndt, Malmö. De tre sistnämnde utgjorde verkställande utskottet. Styrelsen var sålunda interimistisk några år. Spelmanstävlingen i Lund hade skapat motsättningar, som var svåra att övervinna och arbetet gick mycket sakta. Men ett stadgeförslag lyckades interimsstyrelsen åstadkomma.

Nu kommer Frostavallen med i bilden. 1935 inleddes ett samarbete mellan Frostavallsstyrelsen, Frosta Härad Hembygdsförening och Svenska Ungdomsringens Skånedistriktet. Det gällde att tillsammans anordna ett midsommarting på Frostavallen. Den natursköna platsen och den nyblivna friluftsaulan, i mitten av Skåne, med plats för c:a 6. 000 åskådare, var idealisk ur alla synpunkter. Festen gick av stapeln och blev mycket uppskattad, inte minst folkdansarnas och spelmännens medverkan.

1936

Vid nästa års sammanträde, med konsul Allan Könsberg, Frostavallsstyrelsen, författare Nils Ludvig Olsson, Frosta Härads Hembygdsförening, amanuens A. Nilsson samt Wilhelm Sjöqvist från Svenska Ungdomsringen, beslutades att även i fortsättningen anordna Midsommarting på Frostavallen. Jag fortsätter med några utdrag ur mina anteckningar: Programmet, som preliminärt uppgjordes, kom bl. a. att innefatta en utställning med gammaldags repslagning, linberedning samt korgmakeri mm. Äldre folk från bygden skulle under festen demonstrera dessa grenar av handslöjd, som särskilt utmärkte Frostabygden och närliggande trakter. Gamla tävlingslekar skulle gå av stapeln, i skymningen anordnas ett mimikspel med musik, byggt på den gamla sägnen om Ljungby horn och pipa. (Enligt sägnen tilldrager sig handlingen just midsommarafton). Folkdansarna fick en framträdande del av programmet, likaså folkmusiken. Till slut skulle tjärtunnor avbrännas och fackeldansen dansas. Sedan skulle det blivit dans kring majstången ända fram till småtimmarna.

Dessutom föreslog Wilhelm Sjöqvist att även ordna en skånsk spelmansstämma. Förslaget mottogs med största intresse av kommittén och en undersökning om möjligheten att arrangera en sådan till midsommar skulle verkställas. - Så långt mina anteckningar. Huruvida alla planerna blev realiserade, minns jag inte - men det blev en spelmansstämma.

Spelmansstämman blev den första stämman i Skåne med uppspelning för Zornmärket. Kommittén bestod av musikd. Axel Boberg, konsul Allan Könsberg och Wilhelm Sjöqvist. Juryn, som var godkänd av riksstyrelsen, bestod av: musikd. Axel Boberg, ledare, dr Sten Broman och kompositören Lars-Erik Larsson samt Ernst Granhammar från riksstyrelsen.

Det var ett 20-tal spelmän, som ställde upp inför juryn. Den gamla stammen var företrädd av Per Berntsson (riksspelman) och Pettersson i Källna, Otto Månsson i Munkarp och Långarödstrion samt yngre spelmän från de olika folkdanslagen i Skåne.

Musikinstrumenten var fiol, flöjt och nyckelharpa (Birger Grönberg, Beddinge). Spelmansmärket i silver (riksspelmän) utdelades till följande: Axel Pettersson, Källna, Henning Olsson, Ramlösa, Sven Svensson, Malmö och Birger Grönberg, Beddinge. Bronsmärket till: Otto Månsson, Munkarp, Nils Persson, Malmö, Joh. Kristiansson, Dösjöbro och Nils Nilsson, Spjutstorp. För utmärkta förtjänster inom folkmusikforskningen i Skåne tilldelades guldmärket åt musikd. Axel Boberg och silvermärket till Edvin Lindberg (riksspelman). Således blev de första riksspelmännen korade i Skåne och det första guldmärket tillkom med all rätt musikdir. Axel Boberg.

Det blev en högklassig hembygdsfest med Åtföljande spelmansstämma och de spelmän, som mött upp, var en alltigenom gedigen spelmanstrupp; liten men naggande god! Midsommartinget har ju sedermera blivit en bestående institution.

Men spelmansstämman kom inte undan efterföljande kritik. Signaturen G. Y. M. , Hälsingborg, ansåg, att stämman var mindre vällyckad. Han manade spelmännen i hela vårt land att slå vakt kring sitt spelmansmärke, så att inte dess värde som prov på spelmanskicklighet m.m. enligt statuterna äventyrades. Det vackra spelmansmärket bör, för att vara en av spelmännen värderad och åtrådd klenod, utdelas sparsamt och fordringarna bör då givetvis för erhållande av resp. märke uppfyllas, skrev han bl. a. i Hembygden.

Jag ingick i svaromål i samma tidning och skrev bl. a., att kommittén i enlighet med Svenska Ungdomsringens statuter uppdragit åt en jury att förrätta bedömningen och juryn var godkänd av riksstyrelsen - och fortsätter: Det gläder mig, att vårt lilla försök på Frostavallen åstadkommit så stort intresse att en mer eller mindre befogad kritik kommit tillsynes i Hembygden. Vi har försökt att slå ett slag för våra skånska spelmän och nu beror det på dem själva, om nästa stämma skall bli "mer vällyckad" och om de själva vill göra något för att höja intresset för skånsk folkmusik och dess fortlevnad.

Ernst Granhammar, jurymedlem och redaktör för Hembygden skrev även ett inlägg mycket fränt och olyckligt formulerat, varför det saknar intresse i detta sammanhang.

Resultatet blev emellertid, att frågan kom upp på distriktets årsmöte. I en motion till Svenska Ungdomsringens riksstämma i Örebro 1937 föreslår distriktet en sådan ändring av spelmanstatuterna, att dessa inte giva möjlighet till olika bedömningsätt, att det klart och tydligt framgår, hur bedömningen skall ske och hur juryns sammanträde skall tillgå. Minst en permanent jurymedlem kall närvara och en av distriktsstyrelsen i vederbörande distrikt utsedd sekreterare, som har ansvar för sammanträdes- och bedömningsprotokollen.

Då statuterna för spelmansmärket i det närmaste överensstämde med motionens syfte, blev förändringen endast - att vid spelmansstämma, vid vilken spelmansmärke kommer att utdelas, uppspelning för bedömning icke får förekomma inför publik. Således endast inför juryn.

Spelmansförbundet hade under dessa år arbetat under interimistiska förhållanden och sporadiskt avhållna sammanträden, men ändå fungerat. Då Spelmansförbundet skulle fira 20-årsjubileum, blev det aktuellt att fastställa, när förbundet bildades. Bindande protokoll och arkiv saknades, men i en tidningsartikel från 1937, datum okänd, läste vi följande: "Skånes Spelmansförbund sammanträdde i går i Malmö under ordförandeskap av förbundets hedersordf. konsul Allan Könsberg. Den i november föregående år valda styrelsen dr Sten Broman, amanuensen Gunnar Hobroh, Lund, samt herrar Edvin Lindberg, Sven Svensson, Malmö, och Bror Trygg, Hälsingborg, konstituerande sig sålunda, att till ordf valdes dr. Broman, till sekreterare amanuens Hobroh och till kassör Edvin Lindberg. Skånedistriktets representant herr Wilhelm Sjöqvist blev adjungerad ledamot. Styrelsen beslöt att tillsätta ett arbetsutskott och till detta utsågs herrar Broman, Sjöqvist och Trygg. Till förbundets representant vid Skånedistriktets årsmöte den 27 ds i Hälsingborg utsågs herrar Svensson och Trygg".

Spelmansförbundets styrelse ansåg det styrkt, att förbundet haft en vald och arbetande styrelse 1936, varför detta årtal fastställdes som det första egentliga verksamhetsåret.

Förbundet hade alltså en hedersordf. vald 1936. Konsul Allan Könsberg blev helt fascinerad, då han första gången mötte folkdansare och spelmän i samlad trupp marschera in till det första midsommartinget på Frostavallen. En färggrann ungdomlig skara, som med livslust och glädje dansade folkdanser, spelade och sjöng. Vi fann ögonblickligen hans tillgivenhet, en tillgivenhet, som aldrig avtagit och som han ständigt visar.

Vid sammanträdet med kommittén för midsommartinget, då förslag framkom om spelmansstämman, fick vi genast hans bifall. Han åtog sig att skaffa de nödvändiga ekonomiska resurser, som var behövliga för att stämman skulle kunna avhållas. Vid ytterligare två spelmansstämmor, ordnade han de ekonomiska förutsättningarna och deltog även i planering och förarbete.

I detta sammanhang måste jag även nämna författaren Nils Ludvig Olsson. Nils Ludvig var en gammal vän till Svenska Ungdomsringen och medverkade ofta vid våra kurser, Nackarpsfester och Bygdeungdomsstämmor. Han är hedersledamot i spelmansförbundet och har alltsedan bördan varit en pålitlig vän. På vers och prosa har han talat till spelmännen. Med sin finstämmiga och säregna berättarkonst har han skänkt OBS många både högtidliga och glada stunder.

Det dröjde ända till 1948, innan nästa uppspelning för Zornmärket ägde rum här i Skåne. Vid Svenska Ungdomsringens Riksstämma i Malmö, anordnades en uppspelning även denna gång på Frostavallen, men då hade inbjudan utgått till spelmän i hela landet.

1937

Tävlingsuppspelningar hade förbundet sålunda uppgivit och i stället blev det uppspelningar och träffar. 1937 blev det återigen spelmansstämma på Frostavallen. Det blev ett stort uppbåd av spelmän, som medverkade vid Midsommartinget. Landsmålsarkivet i Lund filmade Midsommartinget och spelmansstämman och låtarna blev upptagna på band.

1938

I november 1938 hade förbundet en uppspelning på Capitolbiografen i samband med Sydsvenska Dagbladets julinsamling. Det blev en festlig tillställning inför en fulltalig publik. Jag vill minnas, att skådespelare Dag Westberg var conférencier och bl. a. medverkade Ernst Norling och dr Sten Broman. Dessförinnan hade förbundet haft sammanträde på Hushållsskolan Margareta.

Krigsåren 1939-45

På Kristianstadsutställningen 1939 anordnades på initiativ av major Ernst Bondesson i utställningsstyrelsen en stor spelmansstämma. Ett 60-tal spelmän, representerande de flesta härader i Skåne mötte upp. Uppspelningen väckte berättigad uppmärksamhet. En del av spelmännen tillhörde inte förbundet men i gott samförstånd framfördes ett över 2 timmar långt program. Dr Sten Broman var conférencier och deltog själv i programmet med uppspelning på viola. Enligt tidningsuppgifter åhördes spelmansstämman av 10.000 personer 1/3 av ett besökarantal på 30.000. Ett hjärtligt tack framfördes från utställningsstyrelsen, som efteråt bjöd samtliga spelmän på en förnämlig middag.

Under beredskapsåren 1939 - 1945 med många inkallelser och hinder av olika slag, blev verksamheten förlamad. Kontakten hölls emellertid för att återigen uppstå med förnyad styrka efter fredsslutet.

1948

Vid årsmötet på Folkdansens Vänners lokal i Malmö den 14 mars 1948 var stämningen pessimistisk. Edvin Lindberg, Malmö, öppnade sammanträdet och Artur Andersson, Kristianstad, ledde dagens förhandlingar.

Ingen ville åtaga sig ordförandeskapet i förbundet. Efter en långvarig diskussion vädjade sammanträdet till Gunnar Holmstedt, Malmö. Efter ett anförande av Wilhelm Sjöqvist, som appellerade till sammanträdet i allmänhet och till Gunnar Holmstedt i synnerhet åtog sig Gunnar Holmstedt ordförandeskapet.

Det var en tung börda, som blev lagd på hans axlar, men han klarade uppdraget med heder och spelmanslagen i Malmö och Lund blev honom till ovärderlig hjälp. Gunnar Holmstedt fungerade som ordförande från 1948 till 1953 och under dessa år kom arbetet igång på allvar.

Vid den 14:e Nordiska Bygdeungdomsstämman i Malmö 1948 var en stor riksspelmansstämma anordnad den 23 - 25 juli. Jag citerar Distriktsbladet: "Styrelsen för Skånes Spelmansförbund meddelar, att de håller på att trycka noter i tre stämmor och dessa skall fortast möjligt tillställas medlemmarna. Inför sommarens spelmansstämma uppmanas medlemmarna att öva samspel och anordna spelmansträffar. Skånes Spelmansförbund vill komma med en stark representation till sommarens stämma."

Det blev en stor spelmansstämma med deltagare från hela landet och jag citerar vidare: "Våra spelmän gjorde en förnämlig insats under stämman. Redan efter första låten vid öppningshögtidligheten på Stadsteatern, verkade de inspelade. Gustaf Wetters talang och inspirationsförmåga är oemotståndlig. Vilken fröjd för öga och öra, när Wetter lyfter sin stråke och drar med sig en hel kaskad av välljud. Här uppvägde äkta spelmansglädje vad som kunde brista i samövning och repetition. [ett allmänt önskemål: Mera folkmusik av detta slag på våra stämmor".

Spelmansstämman hölls på Frostavallen och ett 30-tal spelmän från hela landet spelade upp för Zornmärket. Gustaf Wetter fick spelmansmärket i guld och Carl-Eric Bernd i Lund Zornmärket i silver. Gunnar Holmstedt, Malmö, Richard Isaksson, Lund och Gottfrid Svensson, Långarödstrion fick märket i brons. Följande, som erhållit brons tidigare, Otto Månsson, Munkarp, Bror Trygg, Hälsingborg, fick diplom.

Spelmansstämman avhölls samtidigt som hela riksstämman hade utflykt till Frostavallen och spelmännen medverkade vid den ståtliga uppvisningen av alla Nordens länder i friluftsaulan. Lars Henriksson, Blekinge distr., skrev till Medlemsbladet bl. a.: "Dagen på Frostavallen var strålande, här kan ej slösas tillräckligt med starka superlativer för den var en fullträff".

Som avslutning blev det en uppspelning på Borgareskolan i Malmö med Ernst Norling och professor Sven Kjellström som föredragshållare. "Med folkmusik genom Sverige" kallades föreställningen, som samlat en stor och tacksam publik - stundtals åhördes musiken stående. "Vad kan en spelman mera begära", skriver vår krönikör.

Gustaf Wetter med assistens av Edvin Lindberg var musikledare och juryn bestod av professor Sven Kjellström, red. Olof Andersson och Sven Axell.

1951

Årsmötet 1951 blev även ett 15-årsjubileum och avhölls i Malmö den 18 februari. Ett samkväm var anordnat på Ungdomens Hus på lördagskvällen och efter årsmötet på söndagen blev det offentlig uppspelning i Borgarskolans Aula. Konsul Allan Könsberg hälsade publiken välkommen. Förutom musik av olika spelmanslag spelade Carl-Eric Berndt och Richard Isaksson träskofiol. Dessutom medverkade Ernst Norling som ledare för frågesport och fröken Ethel Johannesdotter pratade bygdemål, varefter tillställningen avslutades med en gemensam uppspelning. En trevlig och uppskattad spelmansfest.

1953

Veckoslutet den 28 - 29 1953 hade Nordvästra Kretsen inbjudit till en spelmanskurs i Hälsingborg. Det var ett frikostigt erbjudande. Spelmännen blev omhuldade och uppassare. De bodde på Savoy och hade allting fritt.

Föreläsare var Nils Presto från Uppsala och samspelsövningarna leddes av Carl-Eric Berndt. Kursen gällde kanske i huvudsak att intressera och anpassa våra spelmän till folkdansmelodierna. Det var Nils Presto, som tagit till uppgift att analysera folkdanserna och hur man bör upplevs dessa musikaliskt.

På söndagskvällen blev det stor uppvisning i Folkparken. Vår krönikör skrev bl. a. "För övrigt blev denna folkparkskväll en storartad upplevelse. 40 spelmän placerades på tribunen. Folkdansare från Luggude och närliggande härader samt ett stort antal danskar fyllde hela det stora dansgolvet. Spelmännen hade bildat grupper, som spelade upp var för sig. Nils Presto blåste på kohorn och spilåpipa, Dessutom imiterade han nyckelharpa på sin fiol. Det dansades således folkdanser till stor orkester. Det var ett fint initiativ av Nordvästra Kretsen. Våra folkdansmelodier är ju folklåtar. Det gällde för spelmän och folkdansare att gemensamt (märk väl: gemensamt) utforma dansen till en konstart av hög klass. En folklig konst i bästa bemärkelse.

1955

Under den stora internationella utställningen i Hälsingborg H-55 medverkade hela Skånedistriktet och Spelmansförbundet på Hembygdens dag den 17 juli 1955. Olympias stora, gröna plan markerade Skånes karta med utsatta häradsgränser. Till musik av Skånes Spelmansförbund intågade representanter från de olika häraderna i Skåne, iklädda sina dräkter, till sin plats i kartbilden. Presentationen av de olika häraderna och deras dräkter gjordes med en versifierad hyllning till Skåne, författad av Gabriel Jönsson. Skånes Spelmansförbund och distriktets folkdanslag gjorde här en uppmärksammad insats och Carl-Eric Berndt hade komponerat en Hälsingborgslåt, som han tillägnade Hembygdens dag på H-55.

Den 28 augusti 1955 var det åter dags för en spelmansstämma på Frostavallen. Ett 40-tal spelmän hade samlats i Höörs Samrealskola, som repeterade under Carl-Eric Berndts ledning. Det gällde att nyansera väl och samordna en fin inspelning. Så småningom kom radiobilen. En inspelning gjordes och resultatet blev vällyckat.

Sedan bar det iväg till Frostavallen, där Spelmansförbundets hedersordf. konsul Allan Könsberg tog emot och hälsningstalade. Sedan fick spelmanslagen visa vad de kunde och framträdandet vittnade om långvarig träning och gott samspel. Carl-Eric Berndt och Richard Isacsson spelade på hemmagjorda gigor och Brita Nilsson, Lund, sjöng vackert och känsligt en dikt av Anders Österling, tonsatt av Carl-Eric Berndt. Nils Ludvig berättade om de spelmanstyper, som var med på spelmanstävlingen i Lund 1907 - den ilskne Lorens Brolins söner, den mera fredsstiftande Per Berntsson m. fl. Med humorns gåva och glimten i ögat kunde han locka publiken till många hjärtliga skratt.

1956

Spelmansförbundet firade sitt 20-årsjubileum på Rådhuset i Malmö den 19 februari 1956. Efter några spelmanslåtar hälsade förbundets ordförande Torsten Månsson, Lund, och harangerade hedersordf. Konsul Allan Könsberg, initiativtagaren till förbundet, Wilhelm Sjöqvist, författaren Nils Ludvig och dr Sten Broman, för deras insatser för folkmusiken.

Konsul Allan Könsberg öppnade jubileumet med ett anförande, där han lämnade en resumé över spelmansförbundets arbete, varefter han delade ut förtjänsttecken, sedan han själv fått mottaga ett sådant av ordföranden. Förbundets hederstecken tilldelades Konsul Allan Könsberg Wilhelm Sjöqvist, författaren Nils Ludvig och dr Sten Broman.

Efter några låtar av Spelmansförbundet högtidstalade Nils Ludvig. Han sade bl. a. Spelmannen är livsglädjens apostel! Jubiléet är en värdig milstolpe i den skånska folkmusikens historia och en hyllning till dem, som vårdar sig om denna kulturklenod. Han övergick till en historisk överblick alltifrån korgossarna i S:t Petri och slutade: - "Spel upp I spelmän! Gammal god musik. Vi vill se Er, höra Er, följa Er i festligt humör på tonernas vägar." Dr Sten Broman kåserade. Genom hans kåseri fick vi till livs en musikhistorisk resumé. Folkmusiken är, sade dr Broman, ett kulturarv, som är både levande och evigt.

En spelmansrapsodi blev jubiléets höjdpunkt. För arrangemanget stod riksspelmannen ingenjör Nils Löfgren. En kammarkvartett, anförd av Nils Löfgren växelspelade med spelmännen under ledning av Carl-Eric Berndt och blev folkmusikaliskt sett en avgörande framgång.

Skall ytterligare något nämnas, var det de 8 spelmän, som trakterade sina träskofioler. Det var ett fint musikaliskt inslag i programmet.

En bra avslutning blev fru Britha Nilssons sång. "Psalmodikon" dikt av Anders Österling och tonsatt av Carl Eric Berndt. Hennes fina föredragning och hennes vackra sångröst var som skapad för denna sångdikt. Ackompanjemanget, tre fioler, var mycket stämningsfullt och helt i stil med både dikt och sång. När spelmännen i sina folkdräkter marscherade ut, företrädda av fanbärare, reste sig publiken som en hyllning till denna generations bärare av den skånska folkmusikens traditioner.

1957

1957 var det årsmöte i Lund. Årsmötet gick i enighetens tecken och ett nytt spelmanslag i Klippan invaldes i förbundet. Carl-Eric Berndt behåller den musikaliska ledningen med Nils Löfgren som ersättare. Nästa årsmöte bestämdes till Tomelilla, där eventuellt en uppspelning skulle göras för att stimulera detta halvt bortglömda hörn av Skåne. Det beslutades, att ordna en uppspelning av skånska låtar vid Bygdeungdomsstämman i Karlstad 1957.

Samma år hade N. V. Kretsen inbjudit till en spelmansträff i Hälsingborg. Ett 40-tal spelmän hade hörsammat kallelsen att stimulera intresset att bilda ett nordvästskånskt spelmanslag. Spelmännen leddes av Malmö-lagets ledare Nils Löfgren. Intresset för bildandet av ett spelmanslag var stort och Carl-Eric Berndt var utsedd att leda det blivande laget.

1958

1958 avhölls årsmötet i Tomelilla Folkhögskola. Verksamhetsberättelsen talade bl. a. om träffen i Klöva Hallar och Bygdeungdomsstämman i Karlstad, dit inte mindre än 20 spelmän infunnit sig. Förbundet hade 64 medlemmar och nästa årsmöte bestämdes till Klippan. Lunds Spelmansgille inbjöd till 25 års jubileum den 15 mars. Mötet beslutade att uppvakta Konsul Allan Könsberg på hans 80-årsdag. Harry Andersson visade det blivande kartoteket, som endast väntar på att fyllas med porträtt och personuppgifter. Då Torsten Månsson avslutade mötet, framfördes en önskan från distriktsstyrelsen om mera aktivitet för folkdansmusiken.

Det blev också en uppspelning på Samrealskolans aula. Tomelilla musikförening med musikdirektör Eric Willén i spetsen var medarrangörer för denna musikfest. Musikfesten uppskattades av en stor och intresserad publik och vår krönikör skrev: "Ja, här är nog obruten mark för odling av intresset för folkmusik. Spelmansförbundet bör inte dröja för länge med att komma hit igen".

N. V. Kretsen hade inbjudit Skånes Spelmansförbund till en festlighet benämnd "Med folkmusiken i högsätet" söndagen den 23/11 1958. Spelmännen var inbjudna dels för att träffas och samöva och dels för att medverka vid den offentliga underhållningen på kvällen. Jag citerar Medlemsbladet, som skrev bl. a. i slutet av artikeln: "Så samlade sig samtliga spelmän för avslutningslåtarna och oj, oj, oj vad det klämdes till av alla krafter. Publiken njöt i fulla drag och fick extranummer och minsann var det en pampig avslutning på en lyckad tillställning. Att skånepågarna kan spela, fick den fulltaliga publiken bevis på, vilket man både syn- och hörbarligen gav tillkänna.

1959

Den 15 februari 1959 blev det årsmöte i Klippan. Medlemsantalet var 67 st och förbundet och spelmanslaget hade föregående år haft en livlig verksamhet. Avgiften höjdes från 10 kronor till 15 kronor och anledningen till höjningen var, att Sveriges Spelmansförbund ville göra sitt organ "Slöjd och ton" obligatoriskt.

Carl-Eric Berndt hade avsagt sig uppdraget som musikledare, på grund av ohälsa, Nils Löfgren blev vald med Bror Trygg som ersättare.

På eftermiddagen var en soaré anordnad på restaurang Regnbågen. Nils Ludvig berättade om sina läroår på musikens område, lämnade en del råd om hur folkmusiken bör bevaras och förkovras. Klippan-Amatörerna dansade folkdanser och Edla Eriksson sjöng visor i folkton. Till slut delade ordf. Torsten Månsson ut blommor till dem, som gjort sig förtjänta därav.

Vid den stora festen på Skansen under pingsthelgen "Takt och ton från Skåne" medverkade Skånes Spelmansförbund tillsammans med 200 folkdansare från distriktet. Spelmännen gjorde en god insats både vid bondbröllopet och de andra arrangemangen. Tillställningen var lyckad och O P skrev bl. a. i Medlemsbladet. "Det skulle vara önskvärt, om skånedagarna på Skansen med Skånedistriktet som medverkande, kunde upprepas om något eller några år”.

1960

Sveriges Spelmäns Riksförbund kallade till spelmansstämma på Skansen den 28 - 29 maj 1960. Det var en jubileumsstämma till 50-års minnet av den första spelmansstämman, som hölls därstädes 1910.

Omkring 400 spelmän från hela Sverige hade hörsammat kallelsen och Skånes Spelmansförbund representerades av Malmö Spelmanslag med Nils Löfgren som ledare. Nästan alla landskap var representerade och varje landskap hade fått sin Skansengård. Skåningarna och Hallänningarna fick således Ravlundagården och där spelades av hjärtans lust ett par timmar - skrev Nils Löfgren.

Av de spelmän, som varit med 1910 hade 4 st infunnit sig och dessa gråhårsmän var: Olof Andersson, Skåne, Bengt Bixo, Jämtland, Erik Nilsson, Jämtland och Olof Tillman, Dalarna. Efter gemensam middag på Högloftet, samlades hela spelmansskaran på Solliden och spelade allspelslåtar samt framträdde landskapsvis.

På söndagen fortsatte den musikaliska festen på Nordiska Muséet. Aldrig vid något tillfälle hade så många spelman;varit samlade och trots att vädret var ogynnsamt väckte stämman stor uppmärksamhet. Skåningarna skötte sig bra och det torde ha gått in i medvetandet, att vi har fina låtar och duktiga spelmän.

En kurs för folkdansspelmän avhölls på Frostavallen den 4 - 5 november 1960 och arrangör var Svenska Ungdomsringen. Rikskonsulent Nils Presto och Reinhold Andersson, Klappe, fungerade som instruktörer. Det var praktiska övningar i folkdansmuslk och instruktioner i samspel.

1961

Skånes Spelmansförbund firade sitt 25 års jubileum på Frostavallen den 19 februari 1961 i samband med årsmötet. Medlemsantalet var 70 st och kassabehållningen 3. 240 kronor. Nils Hellborg nyvaldes till kassör efter Henning Olsson och till musikledare omvaldes Nils Löfgren. Till hedersledamöter valdes Carl-Eric Berndt och Henning Olsson.

Festen hölls i Lillstugan. På festen hade infunnit sig delegationer från folkdanslagen, Nils Ludvig, Edvin Lindberg m. fl. gratulanter. Det hölls många tal och gåvor överlämnades. Bl. a. överlämnade Malmö Spelmanslag en stor tavla med stilleben. Diplom utdelades till därav förtjänta medlemmar i Spelmansförbundet. På söndagen blev det uppspelning i Storstugan och som vanligt då spelmännen är i farten blev jubileumsfesten vällyckad.

Den 28 - 29 oktober samma år hade Skånes Spelmansförbund en trevlig spelmansträff på turistföreningens villa, Thalassa i Hälsingborg. Hed felor, fruar och ett gott humör sammanstrålade ett 30-tal av medlemmarna därstädes. Torsten Månsson hälsade välkommen och sedan blev det uppspelning av de olika spelmanslagen. Bl. a. gjorde det nybildade Ringsjöbygdens Spelmansgille ett uppskattat framträdande och Malmö Spelmanslag under ledning av Nils Löfgren tog deltagarna med på en spelmansfärd genom Sverige, som livligt applåderades. Kvällen avslutades med en film, tagen av Sten Nilsson, Lund, vid förbundets 25-årsjubileum på Frostavallen. Förutom alla trevliga låtar fick man på söndagen höra ett intressant och upplysande föredrag om fiolen, dess byggnad och skötsel, hållet av G. Sandborn, Göteborg, en av vårt lands förnämsta fiolbyggare.

Den 14 - 17 juni var det spelmansstämma i Umeå, där Gunnar Doll, Lotten Ekstrand och Helge Holmqvist erövrade Zornmärket i silver och blev riksspelmän.

1962

Vid Svenska Ungdomsringens Riksstämma i Ronneby den 7 - 8 juli 1962 medverkade Skånes Spelmansförbund. 500 folkdansare och ett 50-tal spelmän medverkade vid den traditionella folkfesten "Tosia Bonnadan" De färgrika dräkterna gjorde ett dominerande inslag i den vackra trädgårdsstaden och spelmännen skapade glädje och feststämning omkring sig.

1963

Den 17/2 1963 var Spelmansförbundet årsmöte förlagt till Eslöv i Medborgarhuset. Ingenjör Axel Syde blev vald som ordförande efter Torsten Månsson, som avsagt sig. Torsten Månsson hade många och verksamma år som ordförande inom förbundet.

Efter förhandlingarna blev det en skånsk spelmansträff på Medborgarhuset, en soaré med ett omväxlande och intressant program. Ett 50-tal spelmän medverkade. Programmet inleddes med inblåsning av festen med näverlur och sedan kom ingångsmarschen. Hälsningstalet hölls av stadsfullmäktiges ordförande Joel Sallius. En grupp skolungdomar spelade därefter låtar på blockflöjt. Riksspelman Lotten Ekstrand sjöng en del gamla koraler och Ringsjöbygdens Spelmansgille musicerade. En kvartettsång av folkvisor under ledning av musikdirektör Gösta Myrgart utfördes och fru Ethel Johannesdotter Eliasson, läste bygdemål. Lunds Studenters Folkdanslag dansade folkdanser och till slut utförd Skånes Spelmansförbund med Nils Löfgren som ledare, en rapsodi på fem av de mest kända skånelåtarna.

Det önskemål, som stadsfullmäktiges ordförande Joel Sallius framförde i slutet av sitt hälsningsanförande - att liksom Eslöv har blivit ett centrum i Skåne i alldaglig mening, så kunde kanske spelmansträffen utgöra grunden till Eslöv såsom ett kulturellt centrum'- får tagas som ett fint erkännande av förbundets verksamhet.

Söndagen den 25 augusti 1963 deltog Skånes Spelmansförbund vid "Hembygdens Dag" på "Landskrona Festival" 1963. 250 folkdansare och 50 spelmän medverkade och gjorde ett uppskattat framträdande. Medlemsbladet skriver: "Ett tack är på sin plats till Nils Löfgren och hans spelmän för fina uppspelningar och glatt spelmanshumör".

Under allhelgonhelgen var det spelmansträff på Frostavallen. Axel Syde hade börjat fungera som ordförande och den sedvanliga träffen var lärorik och intressant som vanligt. Edvin Lindberg hade komponerat en "Stormvindspolska", som spelades av Nils Löfgren. Nils Löfgren var som vanligt "energiknippet", som höll i gång det hela. Han talade bl. a. om stråkens rätta användning - om vi kunde få fram en mera egenartad stråkföring, skulle vara låtar ge en än starkare bild av traditionerna. Ethel Johannesdotter förklarade, varför kvinnodräkten hade så många grannlåter och läste egna dikter på Onsjömål. Nils Ludvig talade om skåningarnas matvanor för 200 ar sedan och hans framställningskonst var en roande avslutning ovanpå en god Frostavallesmiddag.

1964

År 1964 blev händelserikt. Det började med Skånedistriktets 40-årsjubileum i Idrottens Hus, Hälsingborg, den 14 - 15 mars. Spelmansförbundet medverkade med det musikaliska inslaget och spelade både folklåtar och dansmusik. Det blev ett ståtligt jubileum med uppskattad insats av spelmansförbundet.

Sedan var det riksspelmansstämma på Frostavallen den 9 - 12 juli. Denna stämma blev en höjdpunkt i förbundets tillvaro. Allting var välorganiserat och det hela fungerade perfekt.

Landshövding Gösta Netzén var stämmans beskyddare och stämmokommittén bestod av Allan Könsberg, förbundets hedersordförande, Nils Gussing, intendent på Frostavallen, Harry Andersson, sekreterare, Axel Syde, ordförande, Nils Hellborg, kassör, Reinhold Andersson, stämmokommissarie och Nils Löfgren musikledare.

I fyra dagar pågick spelmansstämman och ett hundratal spelmän från hela landet, från Ångermanland i norr och Ystad i söder, hade infunnit sig och många av dessa spelade upp för Zornmärket. Juryn bestod av 3 st högt kvalificerade musikkännare, dr. Nils Wallin, musikdirektör Ture Gudmundsson, rektör Röjås Jonas Eriksson, med mycket sakkunniga Meg Sahlin som sekreterare.

De finaste utmärkelserna hamnade i Skåne, Zornmärket i guld. Fordringarna är mycket höga, för att erhålla detta märke och utdelas endast till högt förtjänta spelmän. Sålunda erhöll Carl-Eric Berndt, Lund, sitt guldmärke för genuint låtspel och bevarande av spelmanstraditionerna i Skåne och Nils Löfgren, Malmö, för skickligt spel och framgångsrikt främjande av spelmansrörelsen i Skåne. Dessutom erhöll Assar Bengtsson, Staffanstorp, Bror Olsson, Lomma, Zornmärket i silver, (riksspelemän) samt Axel Syde, Helga Nilsson, Henry Lundquist, Eslöv, och Maurits Nilsson, Bussjö, Zornmärket i brons. Detta var det skånska inslaget - ytterligare märken både silver och brons utdelades till olika spelmän, fördelade över hela landet.

Invigningshögtidligheten, som hölls i friluftsaulan, blev en stor musikalisk högtid, både i ton och text. Hedersordförande Allan Könsberg högtidstalade, Nils Ludvig läste upp en av honom författad hyllningsdikt. Dr Sten Broman, som hade förhinder, ersattes av dr Hilding Rosenberg, som bl. a. menade - att det alltid varit ett rikt växelspel mellan folkmusiken och konstmusiken och erinrade liksom Nils Ludvig om John Enningers insatser i musikhistorien. Intendent Nils Gussing hälsade välkommen till Frostavallen. Därefter talade kommunalfullmäktige ordförande i N. Frosta, Harald Larsson, Nyrup, och skånedistriktets ordförande Erik Nilsson, som framförde distriktets tack för gott samarbete, ett samarbete av bestående värde, som gagnar ett gemensamt mål.

Spelmansförbundets styrelse och funktionärer uträttade ett gott lagarbete. Stämman blev vällyckad och här präglades ett stycke svensk folkmusikhistoria.

Den 20 juli blev det samling i Hofterups kyrka för att högtidlighålla minnet av folkmusikforskaren Nils Anderssons 100 års födelsedag.

På kyrkbacken utanför den vackra, vita kyrkan, hade församlats medlemmar från Svenska Ungdomsringen, Skånes Spelmansförbund och Harjagers Härads Fornminnes- och Hembygdsförening samt en stor uppslutning av bygdens folk. Då kyrkoklockorna började ringa, tågade processionen in i kyrkan, medan Skånes Spelmansförbund spelade Carl-Eric Berndts kyrkomarsch.

Minnestalet hölls av författaren Nils Ludvig Olsson från predikstolen. Nils Ludvig beredde oss en oförglömlig högtidsstund, då han talade om bygdens store son, vars minne vi i denna stund skänkte vår hyllning och tacksamhet för ett uträttat storverk på folkmusikens område.

Nils Löfgren och Sven Tuvesson spelade några stämningsfulla låtar och Lotten Ekstrand sjöng ett par koraler.

Vid Nils Anderssons grav följde därefter en kort minnesstund med kransnedläggning. Ett 10-tal kransar från närvarande organisationer och enskilda, smyckade gravkullen och kyrkoherde Gunnar Ekberg höll en kort betraktelse, varefter högtidligheten avslutades med psalm nr 21 "Härlig är jorden".

Sedan samlades deltagarna till kyrkokaffe i Hofterups "byastuga" med ett åtföljande improviserat samkvämsprogram.

1966

Skånes Spelmansförbund firade sitt 30-årsjubileum på Frostavallen den 19 februari 1966.

Det blev ett gästabud med många av förbundets medlemmar och inbjudna gäster. Bland gästerna märktes konsul Allan Könsberg, författaren Nils Ludvig Olsson och Wilhelm Sjöqvist, med fruar, dr Sten Broman hade anmält förhinder. Dessa är förbundets hedersspelmän! Distriktsordförande Erik Nilsson med fru och Medlemsbladets redaktör Birgit Gustavsson samt intendent Nils Gussing med fru m. fl.

Förbundets ordf. Axel Syde hälsade välkommen och Gunnar Doll fungerade som värd. Det blev en glad och okonventionell middag och hedersordförande Allan Könsberg anslog den rätta tonen, när han i sitt tal berörde sina vedermödor, då han i sin ungdom skulle lära sig spela fiol. Nils Ludvig, som alltid finner de rätta ordern, då han talar till spelmän, kom in på sambandet mellan folkdansare och spelmän. Han menade, att folkdans och folkmusik hörde ihop och "de tu" kan inte skiljas. Erik Nilsson framförde distriktets tack för gott samarbete, ett samarbete, som han hoppades skulle bestå, till nytt och glädje för gemensamma intressen och fortsatta framgångar.

Flera talare, som under kvällens lopp anmäldes, berörde förbundets verksamhet och lyckönskningar framfördes i mängd. Gåvor överlämnades och efter hand hade Axel Syde samlat ihop en hel del. Bl. a. överlämnade Erik Nilsson 2 st stipendier från Skånedistriktet. Nils Anderssons Skånelåtar, inbundna i helt skinnband intog hedersplatsen. Boken var en gåva från Malmö Spelmanslag.

Efter middagen samlades deltagarna i storstugan till samkväm och dans. De många fiolerna var igång hela kvällen och bl. a. fick vi höra ett par nykomponerade låtar. Det var jubileumslåtar, tillägnade förbundet, 2 st av Edvin Lindberg och 1 st av Carl- Eric Berndt. De framfördes av Nils Löfgren och Sven Tuvesson. Låtarna blev livligt applåderade.

Som mellanspel fick vi höra ett sångarpar från Hörby, fru och herr Gärdin, som sjöng operettmelodier och några visor i folkton. Sångarna fick ett utmärkt framförande och väckte stort bifall från publiken.

Sedan var det tid att utdela förtjänsttecken. Dessa utdelades av Axel Syde, assisterad av Gunnar Doll. Edvin Lindberg, Malmö, och Harry Andersson, Asmundtorp, erhöll hedersmärket. Förtjänsttecknet i guld tilldelades: Gunnel Andersson, Klappe, Ella Doll, Margit Svensson, Helge Holmqvist, Gunnar Holmstedt, Arvid Hernrup, Malmö. Gustav Hammarlund, Torna Hällestad, Nils Gussing, Frostavallen, Rudolf Hansson, Tomelilla, Tage Mårtensson, Klippan, Gottfrid Svensson, Höganäs, Torsten Månsson, Richard Isaksson, Oscar Fredrik Olsson, Lund, Evert Lindström, Vinslöv och Bror Trygg, Hälsingborg.

Därmed var jubileumsfesten slut men inte för alla. Fiolerna hördes till långt fram på natten från de olika kvarteren och tonade ut först på småtimmarna. Spelmansglädjen behöver denna utlösning.

På söndagen blev det årsmöte och efter förhandlingarna ljöd de sista ackorden från ett alltigenom vällyckat spelmansjubileum.

o o o

Denna återblick över de 30 åren inom Skånes Spelmansförbunds verksamhet är av förklarliga skäl endast en summarisk uppräkning över händelser av vikt, som inträffat i förbundets historia. Mycket mer av allmängiltigt innehåll torde vara behövligt för att göra skriften till en fullständig historik. I den mån arkiv och protokoll kan fylla dessa luckor, kan det bli en framtida uppgift att komplettera dessa arbeten och därmed få en fullständig historik över spelmansförbundets verksamhet.

Det var en blygsam början - Ja, man kan faktiskt räkna ända sedan 1920, då Svenska Ungdomsringen för Bygdekultur bildades på Skansen och Edvin Lindberg ensam stod på barrikaden, representerande skånska spelmän. Under alla dessa år har vi arbetat med att sprida intresse för folkdans, folkmusik, folkdräkter, hembygdsvård m. m. och Skånes Spelmansförbunds tillkomst utgjorde en betydelsefull del i detta arbete. Förbundet har under åren mognat och blivit en faktor att räkna med och det har fyllt en stor uppgift i vårt gemensamma kulturliv.